Körkortet avklarat

Aphjoookosshaaaa vad skönt! Jag har körkort! Klockan 13.00 hade jag uppkörning och fy vad nervös jag var. Hela veckan har jag tjatat och mått dåligt över den här dagen. Sebbe blev till slut less och frågade varför jag var mer nervös över en 30 minuters bilkörning än jag var när jag höll ett tal inför 500 personer - Ja, vad kan man säga, inte visste jag? Men min uppkörningsman Gunnar var supertrevlig och snäll och efteråt var det ren lycka att ta fotot till körkortet. Nästa vecka ska jag äta tårta med mamma, pappa och Sebbe för att fira. Ikväll blir det istället dubbel handbollsträning!

Sebastian är i Malmö för lag-sm i judo i helgen. Jag håller tummarna för Vilhelmina Judoklubb!

Nästa vecka Theory of Knowledge presentation, NRU-tal och tal på en inspirationsföreläsning med fokus mat, miljö och hälsa.

Ta hand om er, på allra bästa sätt.

Elina med sovande fjärilar i magen.

Herrarnas klister och det teknokratiska tänkandet

Först ska vara först har jag lärt mig. Jag har editerat inläggen från Italien så att de nu är med prickar över å ä och ö. Det kändes altruistiskt och rätt, alltså att jag gjorde det för andras förtjänst. Men jag insåg snart att det var ett ganska egiostiskt agerande då jag gärna ser att fler kan läsa min blogg utan hinder.

I tisdags höll jag tal
inför landstingsfullmäktige.
Gick bra även om jag ångrar att jag ej berättade mer utförligt om arbetsuppgifterna vi har inom youth team. Tajt med tre minuter och jag kände att jag var tvungen att få fram det positiva med utrymmet för engagemang och möjligheten att påverka inom AER, då tidigare talare mest gav information. Ledamöterna hängde med , skrattade och gav mig applåder efteråt vilket kan ses som beröm. Trist att jag ej kunde möta dessa individer närmare och diskutera, särskilt ungdomsfrågor(demokratifrågor) inom västerbotten. Lyssnade på webradion efteråt, för att se ifall det gick att höra mitt tal igen, men det var endast live och i fullmäktigesalen pågick då en intensiv debatt om vin...

Att möta nya synsätt och tvingas att berätta om sitt eget arbete ger perspektiv och personlig drivkraft. Ville så gärna få fram att Västerbotten som en region är vacker, att jag är stolt över var jag kommer ifrån när jag är ute och reser och varför jag tycker Västerbotten innehar så mycket positivt och möjligheter att utvecklas. Som sagt är inter-regionala samarbeten bra, alltså att Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Norrbotten samarbetar om frågor som infrastruktur, vård och liknande. Men att slå ihop så att det blir en region är en katastrofal idé. Visst, indelningen av vårat land bestämdes för 300 år sedan, av en absolut kung, men vilka rättigheter har våra myndigheter idag att bete sig som nutidens svar på den tidens kungar?

Vi måste värna om de identiter vi har, sa Klaus Klipp när han diskuterade just Skandinaviens experimenterande med demokratin (han nämnde ang. förändring av regioner) och fann det vara ett teknokratiskt tänkande som var farligt för Europas diversitet. Även om jag inte tror att det är den viktigaste aspekten. Utan den viktigaste frågan är hur demokrati ska kunna vara förankrat i det samhälle vi har idag. Och på vilket sätt demokratin skulle främjas av att vi i norrland blir än mer centraliserade. Då det är just norrland som kanske är mest upprörda över EU och befolkningen inte finner någon fördel med att saker ej löses på regional, lokal, individuell nivå utan allt måste hamna allt längre ifrån de som påverkas av besluten. Personligen kommer jag inte att brinna för att förbättra region 198b och jag kommer knappast känna mig stolt över denna nya region i framtiden, eftersom jag finner det pinsamt och inte har några kopplingar till den.

Men det håller mig vaken om nätterna - Funderationerna över vad det är som behöver förändras på regional nivå. Klart som fanken är det att det inte är en aspekt, en lösning. Enskilda rapporter, undersökningar och slutsatser räcker inte då det är så mycket som samarbetar och hänger ihop. Experter är bra, men vi måste kunna se utöver vårat egna område för att ens förstå vad vi håller på med. Att tänka globalt och agera lokalt kommer jag aldrig att sluta tjata om.


I torsdags var jag på dubbel handbollsträning, först med laget och sedan på herrlagets träning. De kör med sjukt mycket klister och hade extra tunga bollar när jag var där, så ådrog mig 3 blåsor på höger hand. Vilket gjorde städandet igår synnerligen knepigt, fick använda tummen och långfingret för att vrida vattnet ur varma disktrasor. Att hud försvann från fingertopparna gjorde dom superkänsliga.

Den här helgen har varit lugn. Full av städning, läsning, dokumentärer och diskussioner om framtiden med Sebbe. Just nu är han på styrelsemöte med lokala judoklubben och jag tar det väldigt väldigt lugnt. Mumsar just nu på supergoda saffransbullar som jag bakade igår till filmen the Illusionist. Filmen var toppen och receptet är dunderbra, kan vidarebefordra om någon intresserad. För övrigt kommer min mamma till stan ikväll och kommer vara här för två veckor, så nu ska vi äntligen få upp gardinerna och hon få se vår julpyntning! Dock har redan den första amaryllisen blommat ut, men äsch, detaljer!

Elina trött och lusläsig.

Känn peppen!

image6

I lördags spelade vi match mot Skellefteå. Jag fick börja som första målvakt, hade roligt där ute på plan och kände av trycket men kände inte att jag klantade det i första halvlek. Andra halvlek fick jag stå igen de tio första minuterna och kände när jag klev av att det var skönt att få vila. Kastade bort bollar som vi kunde fått kontring på, men vad kan jag göra, jag har svag benstomme. På slutet drog Skellefteå ifrån och vi sjönk ner med hakorna till havsbotten. Men nästa gång då...

Fy usch och blä för att jag inte lärt mig vettig tyska under dessa sex år i skolan. Skönt att få press sista året, men tusan jag önskar jag kunde fått det lite tidigare, då detta året är ganska fucked up med press och saker att göra som det är.
Fy usch och blä för halka.
Fy usch och blä för att saffran är så dyrt. 36 000 kr/kg räknade Sebastian ut. Hutlöst!
Sista uschet går till reklamfilmen jag medverkade i. Det kommer att bli en sån där jag aldrig vill ska grävas fram.

Men YEAH för att få hålla tal inför landstingsfullmäktige imorgon. 3 minuter, men jag tvivlar på att jag kommer hålla mig till min tidsbegränsning. Ska avhandla Youth Team, Sommarskolan och ungdomsinflytande på dessa ynka 180 sekunder. Jag kommer dra över lite men tror inte någon vågar avbryta.
YEAH för möte med Youth Team i Strasbourg i mars.
Och YEAH till julpyntet här hemma, Linus kände inte peppen för vårat julaftonstrånande här, men han blev nog nästan konverterad igår.

och sista peppen går till att jag fått tag på bilderna från generalförsamlingen, lägger in de på sina rätta platser i inläggen.

Sayonara lovers!

Julpyntandet och fler positiva möten mellan klokerfarna och ungdomar!

image5

AER Generalförsamling Italien
700 deltagare
158 regioner
31 nationer
100 presidenter för regionerna (landstingsordföranden)
100 fotografer och journalister

Tillbaka i Sverige och det vardagliga livet. Så mycket tillbaka i vardagen att jag inte finner mitt liv nog intressant att blogga om. Nej för att vara ärlig så har jag varit slut både fysiskt och psykiskt efter min vistelse i Italien. Kom hem sent söndag kväll till lägenheten och Sebastian hade lagat en god middag till mig och även köpt nya fina stolar då en av våra gamla stolar gick sönder sist vi hade tårtkalas här. Efter middagen somnade jag direkt utan att ens berätta vad som hänt i Italien.

Dagarna i skolan har varit att vända tillbaka från multispråkiga miljöer, intensiva diskussioner och sol till skola, s v e r i g e och snö. För egen del är inte skolan ångestladdad även om jag har mycket att tänka på och göra när det gäller pluggandet. Skriver tusentals listor överallt. Det blir åtminstone några saker strukna. Ska inte sticka under stol med att jag är dålig på att lämna in saker i tid och har en del frånvaro på grund av de olika uppdrag jag åker iväg på.

För enkelhetens skull kan man under skolan ställa på autopiloten och bara låta allt flyta förbi för att kunna komma hem och göra det man egentligen vill, men är det verkligen nyttigt att slösa med tiden på det sättet? Någon gång måste det man åtagit sig faktiskt göras och vi, elever, har ju egentligen åtagit oss att avsluta våra kurser och gymnasielinje. Skolans betydelse för individer är viktigt, därför blir jag ofta besviken när högre uppsatta personer  fastnar i diskussioner om budgetar, hur den gamla goda tiden att lära ut var bättre, eller lärare kontra elever. Även om jag förstår att det många gånger är kärvt, men det handlar till syvende och sist om individens utveckling och mötet mellan människor. En bra mentor eller en städtant kan hjälpa en rätt för hela livet med bara en mening.

När jag nu skriver tänker jag särskilt på rädslan och diskussionerna om exempelvis våldshandlingar från ungdomar, grafittitags på statyer, turbulensen och osäkerheten som finns även på min skola och hänsynslöshet mot auktoriteter. Hur gör man när man ska finna sin egen roll på ett lugnare vis? Alldeles för ofta ses ungdomlighet som idealet, då det är erfarenheten som nås genom tidens gång som är visdomen och friheten. Jag pratar inte om att felen ligger i bristande utbildning eller att vi är lata, även om jag kan förstå argumentet att västra Europas befolkning kommer att vara mindre drivande och sämre utbildade än östra Europas om några årtionden, då de har ett högre tempo, vilja och större krav på sig än vi har. Utan jag talar om vikten i medmänsklighet och förståelsen inför hur ens egna handlingar påverkar andra. Då jag finner att individens utveckling är nyckeln till att vi ska få ett mer jämställt, säkert och utvecklande samhälle. Skolan har en nyckelroll och det är en viktig aspekt för demokratin i stort, att människorna inom samhället vill att det förbättras. För som det är nu, finns det ingen tydlig (eller ens värdig att kallas) förankring till indiverna i de beslut som fattas på de nivåer som i hög grad påverkar individen. Att klaga på de som fattar besluten är en sak, att klaga på systemet en annan, men vart ligger egentligen problemet? Har skolan en viktigare roll att spela för demokratins säkerhet än den utgör i dagsläget?

Som avslutning kan jag berätta att under dagen har jag och Sebastian julpyntat i lägenheten. Jo det är lite tidigt, men det har redan blivit mörkt och hurvigt ute! Vi kommer fira jul hemma i Vilhelmina/Sjöland och inte hinna få se pyntet så länge hursomhelst. För övrigt så har vi match till helgen med handbollen, hoppas på att kunna vara med på träningen imorgon. Idag ont i halsen och har av tidigare års halsfluss och streptokocker lärt mig att man inte ska träna då.

Auf wiedersehen, kolla gärna in bilder från Generalförsamlingen i Italien på facebook!
Elina glittrig från alla julkulor

EU och AERs högsta ansvariga blandat med Gielas fiske.

Jose Manuel Barosso, Richardo Illy and Youth Team
José Manuel Barosso, Richardo Illy & Youth Team 2007

Vänner, idag och igår var helt underbara dagar. Jag har stor tur som får träffa så många intressanta och inflytelsrika människor.

Jose Manuel Barosso var närvarande på Generalförsamlingen for AER och höll ett tal. Alla 700 deltagare lyssnade noga och alla ville möta honom efteråt. Vi i Youth team lyckades fånga honom efter att han ätit lunch och tog ett foto med honom. Jose Manuel Barosso, President of the European Commission tog sig tiden att hälsa på varenda en av oss i Youth Team. Jag gav honom broschyren om Västerbotten och talade for några sekunder om vem jag var och vår hemregion. Han var mycket trevlig och gjorde ett gott intryck på mig. Aven Richardo Illy var närvarande och vi tog ett kort på youth team med de två.

Igår eftermiddag gick vi i Youth Team igenom vårat arbetsprogram för 2007 och vår konstutition vilket vi fortsatte med även idag. Klaus Klipp, Generalsekreterare for AER närvarade pa vårat morgonmöte och vi höll även presentatitioner om ungdomsprojekt och ungdomsinflytande inom våra regioner. URIX åsiktsfestival gjorde stort intryck på alla närvarande. Var stolta Sanna och Lina för att ha varit ledare, det gjorde det ännu mer imponerande att alla ledare var unga. Även det arbete jag gjort innan på gräsrotsniva fick stor uppmärksamhet - skönt att fa bekräftelse for allt slit. Jag fann den mest intressanta presentation från de andra vara av Gabriela om Maramures ungdomsparlament. Herregud vilken disciplin de har inom sina ungdomsparlament i Rumänien!

Klaus Klipp var for övrigt väldigt intresserad av Sveriges Ungdomsrad. Gav honom broschyren om Youth Team och han gillade arbetet som vi lagt ner, STORT TACK STOREBROR! Broschyren kommer att göras på engelska nu när jag kommer hem och användas av alla inom Youth Team. Samt även gå ut till många regioner inom Sverige

För att berätta om ett oväntat sammanträffande
. Träffade igår en man som heter Nils Åke. Han kom fram till mig och sa att han ursprungligen kom från samma kommun som mig. Det visade sig senare att hans familj hade haft stuga uppe i Gielas. Där min mamma kommer från och mina morföräldrar drev turism. Jag blev nästan tårögd och vi hade ett långt samtal om min mammas hemby och mina morbröder och den sidan av min släkt. Han gjorde även ett filmklipp med mig som kommer att användas för en film inom Dalarnas region, då de funderar över att bli mer engagerade inom AER och även ungdomsinflytande.

Sitter just nu på Hotel Friul iigen, hotellets anställda har varit otroligt vänliga mot mig. Jag gick hit igen for att kunna skriva detta inlägg och visa bilder, då hotellet vi bor på nu ej har internet.

Kommer hem imorgon, längtar efter att få sova i min egen säng, prata mitt eget språk och berätta om vad som hänt. Jag lovar att berätta mer om Italien när jag är inom Sveriges gränser igen. Tills dess, sov gott och ta hand om er. Jag ska nu gå hem till hotellet Due Palme och sova för några timmar. Imorgon blir det upp 6.45 och iväg till Venedig.
Elina på hotel Friuli glad för att ha haft en underbar tid i Udine, Italien

Rökt röding med AERs president

Jag befinner mig på historisk mark. För galamiddagen åkte vi till Trieste, en mycket vacker stad som genast fick mej att tänka pa den så välkända meningen av Winston Churchill
"From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic an iron curtain has descended across the Continent"


Satt tidigare idag inne på Generalforsamlingens Venue area och skrev följande meningar.
En intressant dag då vi gått igenom varje kommittes rapport och antagit resolutioner. Claire Bridges holl tal å Youth Teams rakning. Aven fått lyssna på intressanta föredrag, de tre sista om diversitet i Europas regioner under just ämnet identitet var mest intressanta. Justensen från Danmark diskuterade innovativism, i den aspekten att för att kunna nå fram med något som är nytt krävs det att det möter en del svårigheter på vägen. På galleriet har jag vandrat runt och lyssnat på många intressanta åsikter och även pratat for Västerbotten. Vi i Youth Team hade ansvar for Gallery under Open Session. När jag får större perspektiv över Västerbotten i synnerhet på tillställningar som dessa, ser jag vår regions potential och blir även stolt över mitt ursprung. Har haft med mig fina kort på Västerbotten och att kunna visa på saker som tillhör en själv är speciellt. Kortet på min mamma gjorde att jag lätt kunde prata om min mamma, men det mest intressanta var att nästan varje gång så handlade diskussionen om jämställdhet och skillnaden i Skandinavien jämfört med Europa. Förlåt mamma att jag ej frågade innan om jag kunde ta med kortet, men du är glad och solen lyser. Det ar på påsklovet och du har fiskat upp en superstor fisk och vann stort over pappa som ej fick någon fisk alls den dagen. Richardo Illy, president for AER, fångade jag och guidade runt fotogalleriet. Han blev intresserad över vad som hände med fisken efteråt och undrade over rökt röding, vilket jag självfallet sa var en delikatess han måste pröva.

Jag har så mycket intressant att beratta. Har fått tala med många intressanta människor och bland annat fått äta helt underbara italienska efterrätter. Dock blir det mest viktiga jag bär med mig från denna dag diskussionerna om just kommittee 1 som jag övervakar. Fått möjlighet att prata med ansvariga personer inom AER sekretariat och även svenska representanter. Mitt fokus är Hållbar utveckling, det är ett brett ämne jag vet. Men då även ungdomspåverkan är ett brett ämne så går de två lite hand i hand eftersom de i högsta grad handlar om hur framtiden påverkas av beslut och handlingar i nuet.

Jag ar väldigt väldigt trött och jag önskar jag kunde visa fina bilder jag tagit av min första vistelse på AER generalförsamling och berätta mer utförligt om vad som händer. Imorgon avslutas generalförsamlingen och efter den så fortsätter helgen med Youth Team Training Weekend. Jag hoppas på att även då ha möjlighet att använda internet. Vi kommer att gästas av många viktiga gäster under vår helg. Bland annat stannar Generalsekreteraren Klaus Klipp, har redan talat med honom under veckan och ska se till att han säkerligen får broschyren - "komm wie du bist" som är en broschyr om västerbotten.

Jag hoppas ni alla sover gott.
Tack för fina kommentarer, fråga gärna om vad som händer. Jag vet att jag lämnar mycket utanför just nu. Tillbaka till Sverige på söndagkvall.
Elina med ont i fötterna av högklackat.

332756-10
Richardo Illy, president AER

Live från Generalförsamlingen

www.fvg.tv kan ni följa generalförsamlingen på Italienska.

Vendi betyder Titta och Salva betyder Spara.

(undrar om vi får se youth team, chiedo se vedremo presto la squadra giovanile)

/Sebastian

Resande svettiga fötter genom Europa

Oj kära vänner, vilken dag.
Det börjar med att jag har glömt passet, så måste akut hämta ut ett pass på 30 min hos polisen på arlanda. det blev inte billigt, men oj vad gullig mannen i tullkontrollen var.

Är sjukligt trött just nu. Antonio som arbetar i restaurangen på hotellet lovade mej hela buffen för samma pris för mackan jag just köpte, men orkar inte ens med buffen. Hittade turligt nog äntligen internet, försökte desperat hitta det på stan här i Udine. Snurrade runt länge och väl men italienarna i udine borde lära sig engelska! För än hur många jag frågade hamnade jag bara ännu mer vilse. Jag har på dessa två timmar lärt mej att prego betyder varsågod, grazi tack, mi scusi ursäkta mig och alora rakt fram. Samt att när man med handen agerar som en ätande pacman, vilket hemma oftast betyder att man pratar för mycket, så betyder det trafikljus här.

Har ej hittat mina vänner då de har bokat andra hotell, men det blev riktigt turbulent när vi landade i Venedig. Det hade varit strejk så de hade interna problem och vi resenärer fick först sitta kvar i flygplanet och vänta. Som några från U.S.A muttrade var det inte ett vidare vänligt mottagande. Slutligen kom en italienare med trappan så vi tog oss ut ur flygplanet och väl ute stod en man med cigarr i munnen och sa - Buongiorno! Ut ur flygplatsen in i en taxi och plötsligt inser jag att jag ej har med mig några uppgifter på hotellet jag ska till. Alla mina pengar på mobilen gick till att ringa Sebastian som fick agera min personliga assistent, tack för hjälpen älskling för nu är jag framme.

Ser fram emot min stackars lilla macka, cola och att få sova. På något satt har jag fått ett dubbelrum fast jag är ensam. Ett annat tecken på att Sebbe borde varit med på resan var att Micha Egger, judokan Sebbe mötte i sin första och enda match på SwOp, satt i säkerhetskontrollen i Zurich. Han hälsade gott hem Sebastian!
Mitt pass låg förövrigt under alla skolböcker hemma i lägenheten i umeå. Trodde aldrig att skolan skulle ruinera mig på detta sätt.

Sov gott goda vänner.
Jag hoppas på att ha mer intressanta saker att berätta om imorgon då själva generalförsamlingen äger rum. Denna dag innehöll mest svårigheter och massa svårbegriplig italienska varvat med stress för min del.
Elina på vag till sängs i rum 303 på hotel Friuli, Italien.

Sent om natten vaknar uppdragen

Tårta och chokladpudding för att fira Mimmis artonårsdag bjöd vi på i lägenheten här i Umeå idag. Känner mig nu uppsvälld och önskar att jag hade några extra timmar på dygnet. Imorgon ska jag åka med flyget från Umeå kl 06.30. Det känns inte på något sätt spännande, bara väldigt uttröttande då jag inte hunnit vila igen mig något de senaste veckorna. Dock känns det spännande med Italien och har idag bokstavligen kutat runt Umeå för att få alla små detaljer färdiga i tid. Tack Anna-Britta Bergholm på Östra för hjälpen med utskrift av bilder och Pelle på grafiska enheten på landstinget, samt Linnea som hjälpte mej att hitta Västerbottens Turisms material. Allt till galleriet är iordningsställt och den enda oron ligger inför mina transfers, det blir lite väl tajt i Zurich, Schweiz. Sedan har jag också tappat bort mitt pass, var i hela tusan är det? Tur att vi bor inom schengen, jag hoppas på en smärtfri resa med bara mitt Nordea-ID som en vit flagga viftande på ett sjunkande skepp i saltöknen.

Extended Essay är inte färdig. Det är farligt pinsamt och det finns mycket jag borde gjort i skolan, men jag hoppas på att kunna arbeta igen allt som halkat efter på jullovet. Just nu klänger jag mej mest fast och hoppas på det bästa när det gäller skolan. Även om jag inte finner att jag lär mej mindre så hinner jag helt enkelt inte med just nu. Det bästa med IB är de stöttande lärarna och vetskapen om att jag tentar av allting i maj 2008, det är det mina betyg hänger på. Samt inlämningar då självklart, men det viktigaste är att vara färdig med dessa efter jullovet.

Är stressad och trött fast klockan bara är nio. Har nu skickat iväg min Extended Essay till min historialärare Kristina. Jag ska duscha, packa det sista (några klänningar och strumpbyxor) och sedan bara krascha till sängs. Petter ska skjutsa mig till flygplatsen imorgon, det lovade han efter att ha ätit Sebbes goda tårta. Ta hand om er av er allra bästa förmåga. Jag önskar jag kunde säga att jag ska på solsemester, men temperaturen i Udine ligger tyvärr bara runt 10 grader och vi kommer mest tillbringa vår tid inomhus med globaliseringsproblem, demokratins värde, ekonomiska grafer och hur världen ska tackla växthuseffekten, blandat med revisionsrapporter och liknande frågor.

.. Fast nu när jag tänker på det, så känns det inte tråkigt. Allt handlar om människor, vi här just nu är världen och det är vad vi väljer att göra av vår nutid som gör skillnad. Alla har vi visioner drömmar och mål, det handlar bara om att inte låta andra sätta sig på dem. Min tid i Italien kommer förhoppningsvis att bli givande, särskilt eftersom det är många beslutsfattare på plats. Vilket betyder att det är människor som ständigt måste tackla de problem världen står inför, varje dag. Ska bli intressant att höra deras åsikter, värderingar och vad de gör för att förändra.

Jag lovar att återkomma med bloggning under min resa. Dock blir det troligtvis utan prickar över å ä och ö då jag ej tar med mej min dator, hoppas ni har överseende med det. Jag lämnar denna blogg med två citat från baksidan av Swebuskvittot från Borås till Stockholm som jag nyss hittade i min börs. Det fick mig att känna ett större lugn inför morgondagen.

"Resor ger livet perspektiv."
"Människan når aldrig nya oceaner om hon inte vågar lämna land ur sikte"

Tåget, bussen, flyget och alla vackra människor.




Sebastian har precis ramlat och slagit sig fördärvad i snöslasket.

Någon hade skruvat sönder framdäcket, men det märktes inte när han gav sig iväg. Så vi skildes på vasaplan och jag tog bussen, men oj vad det var ledsamt att komma hem. Sebastian ont i mellangärdet, blodig och skadad. Förhoppningsvis så är det bara mindre skador och inte något inuti kroppen som gått sönder. Just när jag skriver att jag tycker det var onödigt att skruva sönder ett framdäck på någon annans cykel, då det i helgen var allhelgonahelgen och det lika gärna kunnat vara en alkoholpåverkad persons cykel, eller kanske en gammal gummas. Så säger Sebastian (som ligger i sängen) att han finner det onödigt att anklaga någon för att ha skruvit sönder framdäcket. Undrar hur han kände av att jag just skrev om det nu.


Flyget hem från Bromma till Umeå var dramatiskt. Sebbe hade standbybiljett och fick precis sista platsen och jag blev så glad så glad när jag såg han kliva ombord! Även om vi inte fick sitta bredvid varandra kändes det bra att komma hem samtidigt. Jag hamnade bredvid en mycket intressant kvinna och vi diskuterade allt från kvinnoinflytande, barnomsorg, Europa och samer till husrenovering.

Jag ber om ursäkt för att jag hoppar raskt vidare, men jag kom att tänka på ett annat möte när jag väntade på bussen "Erik" från Nyköping C till Sommarvägen. I Nyköping ägde den nationella träffen för alla Ungdomsråd i Sverige rum. Det var en äldre man, som hade varit på gravsmyckning i Stockholm. Jag antog att han jobbade på Fonus, glömde att det var allhelgona. Genom detta snedsteg så blev det en intressant, men något vinklad diskussion om Sveriges traditioner och religiositet. Han hade en intressant åsikt, som jag måste få delge, att Halloween var skamligt att vi firade i Sverige eftersom den kommer från Irland ursprungligen. Då eftersom irländare är katoliker och svenskar faktiskt är protestanter. Jag kände för att protestera men hans buss "Nyckelpigan" anlände och så skildes våra vägar åt med en önskan om trevlig helg.


Har denna helg rest runt mycket i Sverige, särskilt i fredags då jag åkte från Umeå via Stockholm till Nyköping och slutligen Borås. Därför hann jag i fredags börja och även läsa ut boken Slumpen är ingen tillfällighet. Mycket intressant och inte så flummig som den låter. Den lägger fram berättelser (ibland kanske för mycket om jazz och ett välbärgat liv som inte alltid tillhör vardagligheterna) men dess huvudtema var att vi idag behöver lyssna mer till vårat inre och inte bara låta vår logik definiera våra känslor och tankar. Hur många gånger har man inte känt på sig att någon ska ringa, eller att man själv borde ringa någon och sekunden därefter ringer denna person, eller står utanför ens dörr? Tillfälligheter eller är vi alla sammankopplade på något vis? Jag tycker det är intressant kuriosa och rekommenderar den till den som är intresserad.

Även intressanta vetenskapliga teorier diskuteras i boken, men det mest intressanta jag håller med om är att vi står på gränsen till en ny samhällssyn. Religiositeten var för länge sedan svaret på alla frågor, men idag ser vi istället att vetenskapen och logiken svarar på allt. Men som även för länge sedan finns det fortfarande frågeställningar som inte ens vetenskapen kan svara på. Andlighet och en känsla av att vi är med i något större är spännande och bör inte förkastas som religiontjafs. Vetenskapen och andligheten är på väg att mötas, det finns så mycket vi inte förstår eller kan sätta ord på. Att våga vara lite flummig, stå för det man tycker, att känna sig jordad och stabil i sig själv och inte falla in i normer tror jag är nyckeln till att vara en hel människa. Naturen är det mest sanna och jordliga vi har tillgång till, men ändå passar den inte in i det samhälle vi har idag. Vi stressar, flänger och jagar titeln som definierar oss själva och ser på våra medmänniskor med ögon där det finns kriterier andra måste uppnå för att någon ska nå in till själen och man ska få ett meningsfullt utbyte. Jag har länge kallats gamling av mina vänner och att vara öppen betyder att man möter mycket som är intressant och värdefullt som inte kan sättas på papper, för livet.


Många tankar och nya frågeställningar har väckts under helgen. Sebastian fick bara en match på Swedish Open, tyvärr. Men han gjorde det bra och jag vet väldigt väl att han kan lyckas med svårare mästerskap än den här tävlingen. I lördags saknades styrkan och den taktiska judon, men vi ser inga hinder för det. Efter SwOp åkte vi 6 timmar buss till Stockholm då vi diskuterade framtiden och vad som kommer hända 2008, då jag tar studenten och vi börjar många nya kapitel i våra liv. Livet känns spännande och mycket levande. Det är vackert att kunna dela det med Sebastian, det får extra nyanser och känns extra värdefullt.
Väl framme i Stockholm gick vi ut med storasyster och Pelle på Mongolisk/Thailändsk buffé. Supergott och mycket trevligt sällskap! Vi stortrivdes och sov gott i Huvudsta där Frida och Pelle har sin nya lägenhet som de håller på att renovera om. Det kommer att bli superfint när de är färdiga.


Livet fortsätter, stackars Sebastian hade tänkt träna Shootfighting ikväll, men så blir det inte nu. Jag kommer till veckan att få ett exemplar av reklamfilmen för Östra till min adress, hoppas den blev bra och att jag inte ser konstig ut på film. Mimmi fyller år idag, men hon är ovanligt svår att nå på telefon. Nu ska det lagas Tacos och städas upp här i lägenheten. Framförallt längtar jag tills jag kan köpa ett par gardiner och rullgardin till fönstret i vardagsrummet. På något vis är det så ljust på morgonen att vi vaknar timmar innan klockan ska ringa. Frustrerande.
Jag hoppas att ni alla sover gott om natten, tänker djupt om dagen och äter gott för magen.

Hungrig Elina checkar ut och lovar att skriva innan resan till Udine, Italien.




Sthlm, Borås, Sjöland, Nyköping och Italien


Ensam i lägenheten på Berghem i Umeå
och ska imorgon till Nyköping för att träffa alla ungdomsråd i Sverige. Hur ska jag nu hinna lära mig hur denna blogg fungerar någorlunda bra, så att den ens blir intressant att läsa?Det får tyvärr bli ett senare dilemma, så uthärda detta med tålamod vänner.

Jag kan börja med att berätta att jag just precis nu sitter och biter på naglarna och undrar hårt över varför jag valt att utsätta mig för sån stress. Ska strax hämta ut mina broschyrer på landstinget, som tog ovanligt lång tid att fixa i ordning. Men fick superfin hjälp av min storebror, så nu är det bara farhågor inför om tryckeriet klantat till det, annars ska de vara perfekta!
Försökte tidigare idag skriva färdigt min Extended Essay. Ja, hör och häpna den är jag inte färdig med. Hade tills i måndags på mig. Men på något sätt hamnade jag i en inspelningsstudio i Baggböle där klockan halv nio på morgonen i måndags och när jag väl tog mig därifrån satt jag på en femtimmars buss till Slussfors. Därefter slant det ur mitt minne tills jag kom tillbaka hit till Umeå. Därav blir det en sen sen kväll med slitna hårtussar på den röda mattan och i den vita soffan. Färdigt ska det bli ikväll.

Sebastian har judotävling på lördag i Borås. Swedish Open, en av de svårare judotävlingarna som hålls i Sverige. Så som en stöttande och nervös flickvän åker jag från Nyköping till Borås på fredagkväll och ska hålla tummarna för honom på lördag. Förhoppningsvis går det riktigt bra och på kvällen åker vi till storasyster Frida i Stockholm för att (..fira?) äta något ute, då det är allhelgonaafton och vi kommer sova över hos storasyster tills på söndag då jag åker tillbaka till umeå och skola för två dagar.

För övrigt så filurar jag på hur det ska bli i Italien, åker iväg på Onsdag och ska innan dess ha sammanställt en del papper om energifrågor, den gemensamma jordbrukspolitiken i Europa (CAP) samt ekologisk turism och även skrivit ut stora bilder till ett galleri. Det skulle sitta bra med den där goda féen eller en rik gammal moster så allt bara kunde fixas. Funderar på att gå till skolan och hälsa på herr gymnasiechef och be om att få några bilder utskrivna, då det ändå kan ses som en gentjänst för att jag medverkat i en reklam för deras skola. Jag ska åtminstone försöka.

Igår var jag i Vilhelmina och gjorde riskutbildningen för körkortet. Superroligt!
Nu är det bara uppkörningen kvar, hoppas på att det inte blir snö innan den 29 November.


Hejdå för nu.
Jag hoppas på att jag tar mig tiden att skriva i bloggen.
Vet att jag inte hinner berätta för medmänniskor vad som händer alla gånger och det finner jag trist. Då många säkert skulle vilja ha åsikter om vad som händer och vilja influera mig i frågor jag arbetar med.

Skriver nästa inlägg från Nyköping/Borås/Stockholm beroende på var det finns dator och tid!
En lite smått otvättad och hungrig Elina.

RSS 2.0