Sista svenska inlägget

Hej igen!

Sista gången jag skriver i Sverige innan jag åker. Jag hoppas verkligen att jobbet blir bra, att jag trivs och att jag stannar ett längre tag. Som ni vet kommer jag troligtvis flytta med dom till London i november, det håller jag tummarna för.

Jag vet att bloggen är stentrist då den inte har några bilder, men har ingen kamera och därav blir det lite bildfattigt. Jag hoppas att jag kan tillfredsställa era och mina egna bildbehov från Belgien i framtida blogginlägg.

Imorgon kliver jag och syrran upp klockan fem för att åka ut till flygplatsen i tid. Förhoppningsvis är det inte snöstorm och oväder.

Ta hand om er på allra bästa sätt.
Hörs snart igen.

B-flexare

Packning alltså. Först trodde jag att jag hade en gräns på 20 kg, vilket det stod att det var i min bokning. Så jag började ringa runt nu här på eftermiddagen när jag insåg att det skulle bli minst 3 kilos övervikt. 10 samtal senare på lite olika språk och olika trevliga toner slutade det med att jag faktiskt har en gräns på 30 kilo, jag är en s k b-flexare! Lycko mig! Ridstövlar, hjälm, kläder och skor och allt vad det är blev riktigt tungt och nu är jag 3 kilo ifrån 30-gränsen.

Tack för SMS, lyckoönskningar och samtal. 06.50 flyger jag imorgon!

Varför nervös?

Jo. De två toppryttarna jag ska jobba för har riktigt bra placeringar internationellt. Tintin har kommit 7,8,9 och 10:a i OS de senaste 4 åren. Han är 32 år och en av Belgiens bästa ryttare, en av världens bästa ryttare. Jag har rätt att bli lite nervös.

Iiiih

Herregud vad jag är nervös nu alltså!

Packa packa!

Packning, det är en konst i sig och jag tycker det är otrooligt roligt. Tror det kan vara därför jag bott i en resväska de senaste 5 månaderna. Eller jag tog mig friheten att packa upp två gånger vilket helt och hållet betydde otur då jag genast skulle flytta så fort jag packat upp sakerna.

Nåväl, packning iallafall. Den här gången blev det extra roligt, allt är bara ridkläder! Har varit ute och shoppat två dagar i rad nu. Hade exempelvis turen att Stadium utförsäljde sin ridsportutrustning. Stövlar som vanligtvis kostar 400 kr fick jag för 75 kr - lyckat!


Ett nytt äventyr, men annorlunda ändå

Jag är inte lika nervös som senast jag åkte iväg på ett sånt här äventyr. Eller jag menar, jag är nervösare över hur jag ska klara jobbet, men inte över alla omständigheter. När jag skulle åka till Island innan sommaren så var det också dagen efter studenten, någon vecka efter flytten från Umeå och jag hade bara packat och rest hela tiden kändes det som. Jag tror jag aldrig riktigt fattade förrän långt efteråt att jag tog studenten eller att jag flög till Island.

Sedan all oro inför att vara ifrån vänner, pojkvän och allt sånt stuvade jag bara undan, men jag vet att det var otroligt skönt att träffa människor som betyder mycket när man  varit bort länge och att man inte glömmer bort varandra eller glider isär bara för att man inte träffats på ett tag.

Nåväl, poängen är att jag känner mig mycket lugnare den här gången. Senast jag åkte gick som allt fel i början. Den information jag fick innan jag åkte till Island var ungefär - ta dig till Reykjavik. Så det blev en del överraskningar jag inte tänkt på förrän jag landade i det. Från att försova sig, bo på vandrarhem i Reykjavik till att slutligen hamna mitt ute i ingenstans och få en säng och en halvtrasig kyl till förfogande. Den här gången är jag mentalt förberedd på att det mesta kan gå lite hur som helst.

Ardenner- & Fiskflätor

Okej. Knoppa en man har jag gjort. Fäst små snoddar och rosetter. Men jag känner ångesten komma krypandes när det ska flätas in tråd och det ska sys och det ska hålla en hel tävlingsdag och troligtvis transport innan. Jag pratar om hästmanar och jag pratar om prestige och träning här.

Min plan var att åka hem till min kära kusin och som en svamp suga i mig all information hon har kring allt småpiller som gäller när man är hästskötare utomlands. Hon har erfarenheten. Men vänlig som jag är sa jag ja till att flyga direkt till Bryssel nu på fredag så kommer alltså kasta mig rakt in i det utan träning. Och iiih nu pillrar det i magen - kan jag verkligen nåt om allt det här? Hur länge sedan var det exempelvis inte sedan jag red ett varmblod? Jag är ju helt kokobäng egentligen.


Typiskheten

Jag visste, eller snarare kände på mig, att så fort jag tackade ja till ett jobb skulle de andra jobberbjudandena ramla in. Tänk vad rätt jag hade. Men det känns ändå sjyst att tacka nej med slutklämmen att man faktiskt fått jobb och åker till Bryssel på fredag och den mysiga känslan i magen efter att fan vilket bra jobb jag snikat åt mig! Hoppas bara den känslan håller i sig även när jag börjar jobba :)

Bryssel nästa

Dags att förklara vad jag hållit på med på sistone kanske?

Ash, skippar alla detaljer, sånt sparar jag till människor som står mig nära. Men kort och gott så vet ni ju att jag började högskolan i Malmö direkt efter att jag kom tillbaka från Island. Högskolan var trist, ingen utmaning alls. Plugga vet jag ju hur man gör och föreläsningarna handlade om allt jag redan pluggat arlset av mig inför final exams i IB, så i brist på utmaningar och engagemang så hoppade jag av programmet, flyttade till Stockholm och har bott hos syrran i en månad, sökt jobb, träffat folk och sålt kläder. Jag har haft det grymt roligt, skönt att slippa tvång och press och bara flumma. 

Så nu när ett superbra jobberbjudande ramlade in så kunde jag inte låta bli att ta det. Har tackat nej till en del jobb som inte kändes bra innan, men det här jobbet ramlade rätt och är en riktig utmaning så kunde inte låta bli helt enkelt.

Jag har fått jobb hos ett olympiskt ryttarpar som kommer från Sverige och Belgien. Kommer vara i Belgien i två veckor från och med nu på fredag, ta hand om hästarna, lära känna medarbetarna medans ägarna åker till England för att kolla in gården de köpt. Sedan kommer jag flytta med  de och hästarna till London och jobba där. Får utbildning och ridlektioner av dom + egen lägenhet + mat + sjyst lön. Prestige bara att få jobbet, de är rikigt duktiga och att få så mycket utöver jobbet är ganska ovanligt i hästvärlden då man ofta ska vara "tacksam" över att ens få vistas på gården och jobba där, gratis.

Så ja, Bryssel nästa, åker redan nu på fredag!

Hej vill du anställa mig?

Jag är i jobbträsket.
Fast jag har inte letat länge så har jag napp som barnvakt och personlig assistent. Barn är roliga och energigivande och dränerande på samma gång. Men det hetaste var nog att vara assistent till ambassadör.

Jag letar vidare. Det är ett passa-på-erbjudande på mig som personal just nu, men skynda innan det försvinner.

Ehee

Ungdomspolitisk konferens i Sthlm 22 oktober. Jag inbjuden att sitta i en panel om 4 personer. Arrangerat av LSU, som representerar Sveriges ungdomsorganisationer och därav kommer många organisationer och personer vara närvarande. Temat är "Vem väljer Europa".

För att korta ner det. Ja, jag har mycket erfarenhet, starka åsikter i ämnet och skulle tycka det vore intressant att kasta mig in i hetluften igen. Men baksidan är hur man kämpar innan, under och efter. Plus är alla kontakter man knyter. Minus är att sätta sig i utsatt position vilket inte är kul om man har en dålig dag eller inte orkar möta argument etc och om det trots all effort inte ger någon input.

Sedan har jag också faktiskt dragit mig ur AER Youth Team då jag inte kände att spelplanen var rätt dimensionerad. Att då vara rubricerad som "Ungdomsrepresentant inom AER" känns inte ok, trots att jag får vara med i panelen för de åsikter jag har och för min erfarenhet inom ungdomspolitik inom Europa.
 
Samt att det är ideellt, lika med inga pengar och jag behöver tjäna pengar just nu. Och av någon outgrundlig anledning, då det är en stor plattform och supertillfälle att "visa fjädrarna" så känns det inte riktigt som ett steg framåt, snarare bakåt.

Så summa summarum blir det ett nej. Jag tror jag famlar i mörkret, men varför lysa med en ficklampa som bara visar färgerna grönt? Näe nu när jag ändå sitter i den situation jag sitter ids jag inte nischa mig! Nuff said and back to basics.

Vardagligt snack och ett ekolåda-tips!

Jaha goda vänner. Om ni nu läser här, när jag nu driver två bloggar samtidigt. Eller ja, den här bloggen får bli ett utlopp för alla andra tankar som snurrar förutom vintage och ekologi och rättvisemärkt och hela världen.

...


eh ja men ni vet. Den blir kvar.

28 oktober är min tidsfrist. Tills dess ska det ha vänt, annars går jag helt enkelt en annan väg. Ni vet, bryter nya vägar, gör nya broar etc. Nu letar jag lägenhet, nu har jag i och för sig jobb om jag vill. Men jag funderar mycket på det här med var jag ska lägga mitt engagemang. Jag har inte satt mina högra fingrar runt en penna och skrivit på väldigt länge. Jag är inbjuden till konferenser, men jag kan inte riktigt avgöra huruvida jag ska vara med på tåget eller inte. Det finns en del områden jag brinner lite extra för. Det är bara det att jag undrar om jag bränner ut mig igen. Fast så är det ju också det att om man inte satsar vinner man inget. Jag får väl helt enkelt vänta ut och känna ifall jag får lust eller inte.

Goda vänner, har ni hört talas om Ekolådan? Min storasyster har det här i Stockholm. Man betalar en summa för att få en låda med rotfrukter/grönsaker/frukt levererat till dörren och allt är ekologiskt odlat och ofta rättvisemärkt också. Och med lådan följer också recept på vad man kan göra av det man fått levererat till ens dörr. Toppen ju! Läs mer om detta på www.ekoladan.se

RSS 2.0